absolutsvanholt

Jag köpte Sessan, en underbar filur som gått igenom otroooligt mycket den hästen.

Då jag tror att jag skrivit ett inlägg om Sessans historia (?) så orkar jag inte sitta här och skriva det igen några timmar utan går igenom allt i helhet och inte detaljer.

Om det är så att jag inte skrivit inlägg så kommer jag göra det någon dag i veckan när jag har tid :)

men i alla fall, 2010, ett speciellt år och otroligt mycket har hänt och jag har lärt mig en hel del både inom hästvärld och i egen hög person.

Jag har lärt mig vilka mina riktiga äkta vänner är och hur mycket dom betyder för mig, vad som är rätt och fel.

Jag har lärt mig ta ansvar och bry mig om allt inom min omgivning.

Sessan och jag har kommit långt, Jag utbildar henne fortfarande men vi har kommit till punkten då hon fattar galopp från skritt i höger varv och vi jobbar på det i vänster. Hon börjar även bära upp sig mer och mer i galoppen.

I början var det ett helvete bara att ta in henne från hagen, att få henne äta i sin egna krubba och att hon skulle dricka. Man kunde knappt sätta på henne täcke och hon var sönderstressad 24/7.

Hon var verkligen speciell och jag vill inte tänka tanken om vad som hade hänt med henne om fel person hade fått tag på henne.

Med tiden fick vi upp förtroendet för varandra och jag kunde börja leda henne, busa och låta henne vara häst helt enkelt och visa att jag aldrig skulle skada henne.

Sen började jag hänga på henne och tillslut sitta vanligt och bara gå. Allt gick helt super och hon blev bättre och bättre, så småningom fortsatte vi på samma väg tills dess att vi kommit nu.

Hon var också väldigt spinkig och undernärd när jag fick henne och det var otroligt jobbigt att få upp henne i vikt, vi fick lägga mycket pengar på extra tillskott och extra musli och annat foder bara för att få henne gå upp.

Nu är hon i lagom hull men hon äter fortfarande ganska mycket kraft men eftersom hon i princip aldrig vilar så är det inga problem utan hullet är bra.

Hon har ca en ''vila'' i veckan och den består av 1 - 2 timmars skrittur på vanlig grusväg eller möjligtvis 30 min skritt i paddocken.

Jag tycker det är viktigt att hästen hålls igång och dessutom behöver hon det motivationen.

Hon visar positiv intresse för allt det här med att ha ryttare på ryggen och hon älskar att hoppa.

Löshoppad 170 och hon tycker det är super kul! :)

jag är otroligt nöjd med både min och Sessans utveckling tillsammans och tycker vi har gjort enorma framsteg.

Jag själv som person har lärt mig ta mer ansvar och tänka framför allt.

Jag vet att jag kan om jag har viljan!

När jag fick Sessan hade jag inga planer på att tävla henne, jag vill bara ge henne ett tryggt hem, utbilda henne vidare och se till att hon mådde bra.

Eftersom hon visade ett enormt intresse för att hoppa så startade jag en da capo på 60 cm och det första hon gör på sin första tävling är att placera sig 3a!'

Jag har tänkt efter och tänker börja tävla henne mer, då hon fortfarande har en hel del stress i sig så gör jag så att vi kommer träna väldigt mycket, OM det sedan känns bra så börjar vi med lite klubb/lokala tävlingar senare till våren och skulle hon börja stressa upp sig så är det bara att jag stryker mig, inget snack om saken.

Hon kommer dock inte tävla på högre nivå än nationell då jag inte vill pressa henne för mycket.