absolutsvanholt

Jag gråter, oavbrutet. En stor del för att min älskade farmor är borta men även för att jul 2010 aldrig kommer minnas, jag kommer inte vilja minnas det. jag menar, Vi sover hos farfar och försöker vara så mycket som möjligt med honom, vi har inte ens hunnit grejja med julgran, ingen julgran med julklappar under och fina ljus.

Vi har ingen som helst julstämning i huset mer än de få ljustakar som finns uppe.

Jag har halva min familj långt borta i asien, thailand, och till o med dom har en liten julgran. Av plats och i en kruka - men det räknas.

Jag skyller självklart inte detta på någon, alla försöker göra detta så bra som möjligt och jag känner mig nästan självisk som sitter här och skriver att det inte spelar någon roll vad som händer på jul, det kommer aldrig bli detsamma.

Varje dag sedan farmor gick bort har varit en utmaning, jag vill vara starkare, inte visa mig svag. 
Jag gråter varje dag, otroligt mycket, men varje gång jag hör bilen på avfarten svänga upp så torkar jag mina tårar och pratar med pappa som om ingenting. Jag vill skrika, högt.

Jag vill stå vid min pappas sida oavsett vad, men kommer jag klara julen?

Jag vill ha min familj här, på plats. Jag vill vara det lyckliga barnet jag var när jag var 10 år och vi satt hemma i gamla huset, i vardagsrummet på jul. tidigt på morgonen då vi alla öppnade varsin julklapp som låg under granen. Hur spänningen bara ökade i blodet och att vi runt 3 gick bort till farmor och farfar.

Jag vet inte varför jag gråter så mycket angående jul, jag har väl inte visat så mycket intresse tidigare? har jag?

När vi för ca en kvart sedan åkte hem från min farbror så kände jag bara hur tårarna började komma, alla tankar blandades ''ingen farmor,ingen mamma och syskon, inte farmors goda mat,ingen gran med julklappar under'' - inget.

Jag vet inte hur jag vill göra för att få denna julen bli bättre, men detta är inte vad jag önskat.

Jag vill inte lägga tyngd på pappa med att hålla på att dra in kartonger, annars hade jag själv kunnat sätta upp och pynta granen. Inga problem. Jag hade själv kunnat sätta en ljustake i mitt fönster som lyser innan jag ska sova.

Jag vill verkligen hjälpa till, jag lagar mat och fixar, städar och tvättar och jag vet inte vad jag ska göra. känner mig helt maktlös och känner mig så svag, mesig.

Herregud, jag vet inte ens vad jag skriver, jag klagar på allt känns det som. Jag vet inte vad jag hade väntat mig för jul eftersom jag visste för länge sedan att farmor hade cancer, självklart hade jag räknat med att

läkarna har såpass bra mediciner att hon skulle klara det, minst till sommaren i alla fall.

Jag hade räknat med att hon skulle vara hemma till jul och att min familj skulle sitta i thailand, samlade och tillsammans och fira samtidigt som innan eller efter thailand så skulle vi haft minijul med farmor och farfar samt kusiner och övriga släktingar.

Min önskan... var att ha en sista ordentlig jul tillsammans ♥