absolutsvanholt

Hon kommer från holland och har gått igenom mycket skit under sitt liv. hon har kommit i fel händer, hon har varit rädd och rent ut sagt farlig enligt tidigare ägare.

Att jag ville köpa henne var en helt chansning, jag ville ju ha en häst att utbilda och sedan komma ut på banan med, men när vi var och kolla på henne. jag kände bara för att ta med henne hem direkt och se till att hon får det bra.

Hon är en härlig häst på alla möjliga sätt verkligen.

men när jag fick hem henne så visste jag först inte hur jag skulle reagera, jag hittade märken efter sporrar på magen och spö märken på rumpan och hals.

Hon hade skav i bägge mungipor och hade små sår under svansen.

Jag visste redan då att hon inte mådde bra, jag var heller inte säker på om vi skulle någonsin komma ut på banan efter utbildningen eller om vi skulle stå kvar på samma ställe, men det var en chansning jag tog. det var värt det.

jag kunde inte rida henne ordentligt, hon stressade så jag vet inte vad. hon fick nästan panik när man skulle hoppa upp och ja, det var nästan för mycket för henne redan då.

Jag började arbeta från marken, NH, och detta mest för att hon skulle förstå att jag inte tänker skada henne, och att hon skulle få upp självförtroendet. Efter ett tag så förstod vi varandra bättre, jag kände att jag kunde lita på henne och jag hoppades att hon litade på mig, så helt från ingenstans så ställde jag henne i grimma och grimskaft brevid en stubbe och hoppade försiktigt på hästen. Hon var helt cool-lugn. vi gick fram och tillbaka i paddocken eftersom det var första gången, jag använde vikten för att säga åt henne vart jag ville och hon lyssnade så gott hon kunde.

efter ett tag kunde jag skritta i sadel och träns, hon sökte sig neråt och detta var ett stort steg, nu stressade hon inte alls upp sig lika mycket med mig på ryggen.

när hon hade en hyffsad stadig form i skritten så började vi jobba oss upp i traven, samma här och nu jobbar vi fortfarande mycket med galopp.

Hon är löshoppad 170 med god marginal. hoppad 110 nu med ryttare.

Hon kan inte vänster galoppskänkel, hon tycker det är svårt och när hon inte förstår vad jag menar så stressar hon sig igen, och för att inte påminna om det som hänt innan så har vi bara saktat av och gjort något annat som jag vet hon kan. Höger sitter nästan som smack nu vilket jag är nöjd med!

Vi har gjort våran första hopptävling som blev en blåbärshoppning (klubb) på närk som är hemmaplan. Vi hoppade då 60 da capo och 80 ao och gjorde hela banan i höger galopp. Vi placerade oss 3a i 60 dacapo trots att det blev mycket slarv och jag red med migrän.

Våran andra tävling, blåbär, hoppade vi också på närk, denna gången LD + LD - 90 cm alltså.

Hon stressade redan från morgonen då hon hade varit själv inne och ingen annan häst var med och hon klarar inte av att vara i stallet själv ännu, men pga det så ville hon heller inte in i transporten och hon var utstressad när vi kom fram. uteslutna i bägge klasserna, vill ni har mer specifikt om denna tävlingen så finns det ett inlägg längre bak.

Jag valde att detta skulle vara sista tävlingen för i år, jag var inte det minsta besviken på henne eftersom hon har haft det svårt och är under utbildningen fortfarande men jag ville stoppa tävlandet så hon får ta det lugnt på hemmaplan nu och bara smälta allt som har med inridning till utbildning och tävling att göra.

Vi ska börja tävla till våren sen igen eventuellt, nu håller vi fortfarande på att jobbar på det här med vänster galopp och det är tufft, men så långt som vi redan kommit så vet jag att vi klarar det!

Oavsätt om hon kommer klara av att tävla eller inte så kommer hon stanna hos mig, Hon är så mycket mer än bara min tävlingshäst, hon är min flicka. hon är den hästen som har min kärlek.

Oavsätt vad så stannar hon och jag kommer alltid älska min flicka!

Det är inte så att hon inte alls stressar upp sig nu, men det har blivit bättre, hon är bättre på alla sätt.

Hon är lugnare och mer sansad, hon är inte hästen med panik längre.

och främst, hon är min ♥